Håndplagg

Lainasin kesälukemiseksi pinon neulekirjoja. Paras näistä oli Heidi Fossnesin Håndplagg, jota olen selaillut tuntikaupalla ihaillen toinen toistaan kauniimpia sormikkaita, lapasia ja kämmekkäitä. Tänään tein kierroksen paikallisissa lankakaupoissa ja nyt voin siis alkaa talven varalle varustautumisen.

Jag behövde lite sommarläsning och lånade hem en trave stickböcker. En av dem var Heidi Fossnes Håndplagg till bunader och folkedrakter - och sedan har jag inte tittat så mycket i de andra. Där finns framför allt stickade och broderade vantar, men också en del mönsterstickade vantar och dessutom några nålbundna vantar och så en del muddar och halvvantar.

Det är en bok helt i min smak. Vackra bilder och en för stickböcker ovanlig anda att inte sälja på snabba resultat. Ta t.ex. det här stycket:

"Overallt hvor jag leser om selbustrikkingens historie nevnes det tynne, fine garnet og de tynne pinnene kvinnene strikket med tidligere, og som skal være umulig å fremskaffe nå. Min uærbødige påstand er at da har man ikke lett godt nok, for garnet kan du få så tynt du vil, og pinnene får du uten særlige vanskelighet ned til nr. 1,25." (s. 254)

Idag blev det en runda på stan, och ikväll ska jag för första gången packa upp mina tunna stickor jag köpte för ett par år sedan.