Klart

Så, nu är Gratitude stickad, avmaskad, nerblött och fastnålad i gästsängen och jag kan koncentrera mig på att sticka sockor igen.

Beroende

... bara ett löv till...

Stickflyt

Det var länge sedan jag stickade på något så beroendeframkallande som de här sockorna. Det är ett sådant där mönster med perfekt balans mellan lättstickade partier och ställen där man behöver läsa lite diagram och dessutom verkar resultatet bli ett par snygga strumpor. De senaste dagarna har jag riktigt gått och längtat till nästa tillfälle jag kan stjäla till mig några extra stickminuter.

Tässä kuussa Knit.Sock.Love.-KAL:issa on vuorossa Cusp. Kiva malli joka etenee nopeasti, mutta jossa joutuu kuitenkin seuraamaan pitsikaaviota sen verran ettei homma ala kyllästyttämään.

Snabb liten halsduk

Visst, jag borde säkert ha stickat på något av mina pågående strumpor, men borde är inget ord som ska höra ihop med stickning och alltså la jag i morse upp en liten halsduk. I princip på en förmiddag blev den klar, detta impulsprojekt som uppstod i en symbios mellan min senast inköpta stickbok och ett ensamt gammalt garnnystan. Boken heter Pienten pukimet och innehåller finska vintagemönster för barn, garnnystanet var Marks och Kattens Eco Baby Ull som jag fick på Dreamknit för snart tre år sedan och stickningen var alltså en sådan där klassisk babyhalsduk med hål som man trär igenom för att "knyta" halsduken.

Det finns förresten en hel del liknande uddanystan i min stash. Många kommer liksom den här från något stickevent, andra har jag själv köpt för att testa, men aldrig kommit mig för att använda. Förr eller senare verkar de flesta hitta ett användningsområde, men för att göra av med dem i lite raskare takt vore det nog bra om jag började tycka om att använda muddar.

Viimeisin kirjaostokseni on Pienten pukimet. Siitä löytyi klassisen vauvakaulahuivin ohje, johon taas löytyi sopiva kerä lankaa sekalaisten irtokerieni parista. Kutomiseen kului suunnilleen loppiaisaamupäivä, siinä sivussa rakenisin sitten duploja ja yritin estää pikkuveljeä syömästä lankakerää tai kaatumasta liian pahasti sitä jahdatessa.

Året som gått

Det har inte funnits plats för så mycket stickning i mitt liv i år.
Mest har jag stickat strumpor och allra mest Cookie A-strumpor tack vare Knit.Sock.Love-KALen. Favoriterna därifrån är nog BFF, även om jag ofta tycker mest om strumporna med lite diagonala inslag.

Jag var också med i Cookie A-sockklubb. Där har jag inte riktigt hängt med i stickandet, men jag har två par färdiga strumpor i nya och spännande garner och ytterligare fyra kvar att prova. Och totalt kom det tolv mönster, så det finns mycket roligt att se fram emot. Inte har jag hunnit prova mer än två av de tillhörande kakrecepten heller.

För att ytterligare öka Cookie-sockskörden så stickade jag klart Pomatus i garnet jag vann när Mia lottade ut garn för länge sedan.

Annars stickade jag två par enkla fingervantar och en tröja i början av året, en sjal och en babyfilt i våras och tröjor till barnen på hösten.

När det gäller garninköp har jag under året hållit mig inom rimlighetens gränser även om jag inte riktigt klarade målet att bara komma hem med garn som stickas upp direkt. Egentligen kan man säga att jag lyckats halvbra, för de gånger jag skaffat garn till två projekt samtidigt har bara ett av dem blivit av. Ett undantag är ett kilo Regia sockgarn, men det behövdes verkligen och är nog förbrukat inom ett par år.

Årets nya stickböcker i min hylla har jag ännu inte stickat något från. Det handlar om två böcker med baby/barn-kläder (båda med vintage-tema) och Kristel Nybergs Pitsit puikoille. Årets mest använda bok är förstås Cookie A:s Knit.Sock.Love. som jag bara har som e-bok. Det är smidigt att skriva ut mönster, men det är en så pass vacker bok att jag gärna haft den på riktigt också.

Villasukkakelit

Miksi kutoa talven villasukat ajoissa kun ne kerran voi kutoa kiireesti viime tipassa. Onneksi kaksivuotiaan sulat valmistuvat nopeasti, vaikken kudokkaan näitä helpoimmalla tavalla. Teen ne jämälangasta ja koska en halunnut arvuutella jalan pituutta kantapään kohdalla kudoin ensin molemmat sukat vähän kantapään yläpuolelta varpaisiin ja sitten vasta varret. Kokeilin myös uutta kantakaupungin reunasilmukkaa, tavallisesti nostan ensimmäisen silmukan, mutta nyt kudoin ensimmäisen ja viimeisen silmukan aina oikein. Siitä oli helppo poimia silmukat ja lopputulos oli ihan siistin näköinen.

Det här ska bli sockor till sonen. Först uppifrån och ner för att få rätt längd på foten och sedan nerifrån och upp för att använda allt garn.

Poks

Pojat saivat Poks-puserot. Alun perin olin ajatellut tehdä sellaisen vain isoveljelle, mutta lankaa jäi sen verran että pikkuvelikin sai omansa.

Bröderna fick var sin tröja. Storebror för att han behövde en ylletröja, lillebror för att det blev garn över. I praktiken är det hittills mest lillebror som använt sin, men å andra sidan har han förmodligen snart växt ur den.

Mönstret är Poks av Tikru. Jag hade tittat på det tidigare och nästan glömt bort det tills jag började leta mönster till Semillan jag köpte på Garnasinnes invigning. Tröjorna var snabbstickade, till och med men min begränsade tillgång till sticktid blev den större klar på ett par veckor och den mindre på tre dagar.