Uskalsin!

En pystynyt vastustamaan kiusausta aloittaa villatakin viimeistely ja ompelin pikaisesti ensimmäiset vahvistusompeleet ja leikkasin putken villatakiksi. Hihat ja kaula-aukon muotoilu sai jäädä tältä kertaa, mutta näin sain käytettyä hyväksi automatkan käänteiden ompeluun.

Hirvittikö neuleen leikkaaminne? Ei oikeastaan, tai ainakin vähemmän kuin olin etukäteen kuvitellut. Enemmän taisin pelätä ommellessani, sillä miten olisin saannut purettua irti vahingossa kiinniommellun osan? Onneksi ei tarvinnut kokeilla.

Nu har jag förlorat min stick-oskuld: jag har satt saxen i flera månaders stickarbete - och överlevt. Inte bara överlevt förresten, det gick som i ett rus. I slutändan var jag mer nervös när jag sydde, för vad skulle jag ha gjort om jag råkat sy fast något extra med min jättetäta söm som absolut inte var lämpat för att sprättas? Vid själva klippningen, då var det mest bara spännande att se att det faktiskt fungerade.

Eftersom jag skulle åka iväg sydde och klippte jag bara koftans öppning. Halsen och ärmhålen får vänta tills jag är hemma igen. Nu kunde jag i alla fall utnyttja en bilresa till att sy fast fållarna i nederkant.